Den har dött igen, bloggen. Dött och fallit i glömska. Till och med headern har övergivit den, och det var nog lika bra det. I ett ambitiöst ögonblick gjorde jag en ny, jag vet inte var jag har den, och ärligt talat lär den inte få bäddas in i kaskadstilslakanen, jag föredrar nakenheten. Ser det som att jag ristar runor i en stenbumling, en ful en.
Kreativitet är en sådan förbannelse. Inte enbart såklart. Men en jävla berg-och-dalbana. Min goda vän i NY breättade att hennes konstproferssor haft en diskurs om kreativitetsprocessen, som för att säga att liksom inför döden så är vi alla lika inför den och att en känd japansk konstnär brukade hålla andan under vattnet till inspirirationen kom till honom. Jag ska tappa mig ett bad och försöka.
Sep 25th, 2011 by Madeleine
Yes!