På kvällarna funderar jag. Stanna eller flytta? Jobba kvar eller studera?  Karriär? Ringa den där killen och riskera göra bort mig? Kär eller inte? Satsa eller springa? Barn… kommer jag någonsin få det? Skulle jag kunna vara nöjd med ett liv utan egen familj? Eller är det den bittra vägen?
Tick, tack, tick, tack.

Sen panikdricker jag två glas vin och moffar i mig en halv ask After Eight (rea på ica). Skygglapparna åker på igen. Nu ackompanjerade av öronproppar.

Någon som har ett krumelurpiller?

På grund av en mindre operation har jag svårigheter att duscha under två veckor. Jag ber om överseende för eventuell ofräschet från min sida.

“Operation” låter ju rätt dramatiskt (och det gillar jag), men det var inte så allvarligt. Jag tog bara bort två knölar på foten som jag haft i tio års tid. Lokalbedövningen och anestesi fungerade bra så jag var utom smärta.

Hursomhelst. Nu måste jag hålla min bandagerade fot borta från vatten i två veckor. Jag som älskar att duscha! Jag duschar jämt och ständigt.

Jag har länge strävat efter att vara en snäll och omtänksam elitist. Med huvudet högt och garden nere. Huvudet i det blå?

Det här är ingen tid för romantiker med pretentioner. Jag saknar tiden då kreativitet var subjektivt och värdefullt i sig självt, utan inblandning. Jag gillar verkligen inte inblandning. Fanns det förresten någonsin en sån tid?
Måste allt vara mätbart? Måste jag vara ett objekt?

Måste jag verkligen vara jämförbar?

Måste mina defekter stå i jämförelse med andras?

Vad jag svamlar om är förstås det negativa beskedet som kom i brevlådan i måndags. En helg försent.

Tänk om jag är Fru Fortunas gunstling och gissade rätt på samtliga frågor?

.

Kära Hoppet,

jag har hört att du är det sista som överger människan. Men för mig tycks du vara  en samvetslös frestare som ler förrädiskt och när jag kommer tillräckligt nära för att beskåda ditt leende spottar du mig rakt i ansiktet. Det är inte ok.

Kan vi åtminstone prata om det?

.
I byn möter jag ett gammalt bekant ansikte och vi pratar alldagligheter. Det är nog viktigt att uttala sig om framtiden, då blir det viktigt att förverkliga den, så jag sa “jag tror att vad som helst går om man ger sig fan på det”.
Ur askan in i elden och sen åter till askan för att göra något av vad man har. “Det syns om man verkligen vill komma in” var det någon som sa i jävligt sarkastisk ton en gång. Den här gången ska det synas så tydligt att ögonen vill vända sig in mot den trygga globen. Här ska exponeras och här ska växas upp.

.
Nej, inte naivt, entusiastiskt. Och jag måste läsa det många gånger för att ens förstå vad det står.

.

Du är död, bloggen, men det har du varit länge.