Kraftfullt och plötsligt slog den till. Efter några månader av isolering känner jag återigen ett behov av att ansluta mig till ”alla-vill-skriva-men-ingen-vill-läsa-gardet”.
Livet då, jo, jag lever i en värld där framtidsångesten är ständigt runt mig, i huvud och i samtliga rum. Dock nöjer jag mig alltför ofta att vara påväg och inte nödvändigtvis komma fram till något.
wiee! Du är tillbaka!
Kram!