Apropå det där med höst, fallna löv och slentrian i vardagen. Jag åker till Australien, bor i kollektiv, är glad utan förhinder med vänner, drömmar och framtidsförhoppningar och just så, så ter sig alla vardaliga problem (som jag ämnar att skriva ett inlägg om någon gång när förbittringen gör sig påmind) som väldigt små.