Dec 3rd, 2010 by Madeleine
Sedan mitt senaste inlägg har jag förflyttat mig från Australien via Malaysia och Thailand till Schweiz. Var jag nu kommer residera fram till sista april. Jag serverar öl till glada skidåkare och försöker på mina lediga stunder ta mig ner från alperna på ett någorlunda graciöst sätt.
Min nuvarande adress:
Madeleine Höglund
Rte du Tavys 16
1874 Champéry
La Suisse
tel: +41767069111
Nov 17th, 2010 by Madeleine
Storm troopers YMCA
Nov 16th, 2010 by Madeleine
Nov 14th, 2010 by Madeleine
/Khalil Gibran
Nov 14th, 2010 by Madeleine
If you’re wondering which way to go, remember that your career will never wake up and tell you that it doesn’t love you anymore.
- Gaga
Nov 13th, 2010 by Madeleine
.
.
Tree-art at Byron
Nov 12th, 2010 by Madeleine
Veckan som gått har eventuellt varit mitt livs bästa vecka. Jag har spenderat veckan dränkt i saltvatten, surfat i samma våg som ett stimm dolfiner och mött vänner för livet.
.
Bild 1: Inlevelse på topp! Vacker är kanske inte epitetet man skulle sätta på denna surfbrud, men attans var roligt det är! Jag har aldrig känt mig mer levande än i just denna stund! (och denna bild finns på surfcamp.com.au hemsida)
.
.
.
.
.
.
.
.
.
….
.
.
Bild 2: Det här är verkligen ett minne för livet. Vi var ute med våra nybörjarbrädor och helt plötsligt kommer dessa lekfulla varelser in och simmar i samma våg som jag precis surfade i! Självklart föll jag av min surfbräda av rena fascinationen men som tur var var lägerfotografen redo med kameran.
Bild 3: Ellen min vän från Danmark. Ellen är en på miljonen, från stunden att vi såg varandra kändes det som om vi redan kände varanadra, och alla på lägret trodde att vi var bästa kompisar sedan barnsben. Jag som aldrig gråter, spillde till och med en tår när vi sa hej då.
Nov 7th, 2010 by Madeleine
Life is like a big bike race where the goal is to fulfill you personal legend.
At the start, we are riding together, sharing the camaraderie and enthusiasm. But as the race progresses, the initial joy gives way to the real challenges: tiredness, monotony and doubts about our own abilities.
We notice that some have withdrawn. They are still running, but only because they cannot stop in the middle of a road. They are numerous, pedaling alongside the support car, talking to each other and performing only their obligations.
Eventually we distance ourselves from them and we are forced to face the loneliness and the surprises of the unknown curves with the bikes. And after a while, we begin to wonder if it’s worth the effort.
Yes, it is worth it. Just don’t quit.
Nov 7th, 2010 by Madeleine
1: 15 timmars flygresan mellan AbyDabi-Sydney gav inte bara i träsmak i min bakre del utan bjöd även på en del photomoments och bekantskap med en fransman som sov med öppen mun nästan i 10 timmar och Sharon min 55åriga bästis.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
..
2: Out and about in Sydney. Så min första natt i Syndey sov jag i Kings Cross, vilket är Syndey’s version av the red light district. Det som inte finns eller händer här, det existerar inte. Nedan: väska jag vill ha + en relativt god sammanfattning av the cross.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
3: God morgon. Contacts is everything och jag bor numera hos en avlägsen vän från paris.
