Feed on
Posts
Comments

Nyårsnatten

När man sakta lunkar hem till ett stökigt och nedgånget kollektiv klockan 5 på morgonen, efter 10 timmars jobb, kan man inte låta bli att ha denna låt som avslutningsmusik till 2010.

YouTube Preview Image

God Jul!

Till alla mina nära och kära vill jag ge en påminelse om livet i julklapp: ”De ska va göött å leva!”

.

..

.

..

Bilden har jag snott härifrån

Här har vi en lagom snygg kille som har gjort en cover på Rihannas låt Only Girl (in the world) där han både sjunger och gör/låter som alla instrumenten. Jag kan inte hejda mig utan faller handlöst förälskad i alla dessa begåvade människor.

YouTube Preview Image

Nuevo

Jag tror jag har en eller fyra påsar för mycket i handen och en eller tio lite för nya låtar i öronen. Men jag har fortfarande minus på kontot. Jag lever på dricks för att köpa mjölk men det enda jag egentligen vill handla är böcker. Jag har fyra eller tusen för många idéer om resor, studier, hårfärg, att stanna, att lämna, skaffa nytt jag, men innerst inne vill jag bara ha en läshörna med Bruno Pricknos sovandes i mitt knä. Jag vill att saker ska vara på riktigt. Att en dimmig-konversation inte endast existerar under alkoholens ångor utan även under solljus och över en varm choklad. Men jag står bakom baren och pratar med folk som inmundar dryck framför, och  fem timmar senare, när jag slutat mitt skift, har jag alldeles för mycket av ingenting, om inte en insikt om att yta adderat med mer yta aldrig kan bilda ett djup, och det är djupet jag vill ha, kunskapen och viljan. Det är förvisso också ett sökande efter förändring, men på ett helt annat plan, för jag vill framåt men för första gången på länge inte iväg.

“Kom ihåg, skyll aldrig på någonting, om motgången

kommer.T ex olycklig kärlek, att det är för mörkt.

Börjar man hängifva sig åt så kallade stämningar

är helvetet nära. Blott en järnhård flit, oberoende

av ekonomi som är svepskäl, oberoende av lust

och olust kan göra dig till konstnär. Arbeta äfven

om du kräks öfver saken. Arbeta helst när du känner olust.”


/ Gamle Evert

Hej Lucia-lovers

Jag tänkte dela med mig av den här låten!

Senaste veckorna har jag konstant haft en är-du-en-lättfotad-svenska-? högst en halvmeter ifrån mig under dygnets alla timmar. Detta relaterar jag till samtalsämnet kulturkrocker.

.

Det är alldeles fantastiskt att så väldigt många livsval som jag gjort kan relateras till karaktäristiska kulturdrag, jag kan helt definiera precis vem jag är utifrån teorier om vad som är typiskt för svenskor (kritik gällande tunnelseende och förnuft undanbedes, det här är billigare än att åka till Indien på soulsearch). Min enda kvarstående dröm är att inte vara en i mängden. Jag skyr mer än pesten kommentarer såsom ”den förra tjejen brukade …” och ändå, tilltrots att jag försöker undanfly alla klyscher så gör min hastiga tillflykt att jag faller rakt ner i fördomsgropen och lever upp till allas förutfattade meningar, trots allt.

.

Jag har nog alltid talat civilisation, nationalism och integration om vartannat. Nästan alla mina åsikter är kulturrelaterade och jag hyser stor fascination för ämnet. Jag har bara inte tänkt på uppväxt från olika kulturer, miljöer och klass som så relevant tidigare. Såhär i efterhand känner jag mig korkad som inte förstått det innan, fast det kan såklart också vara kultur- och klassrelaterat, för arbetarklassen (som jag onekligen tillhör) kommer analys och teoretiserande inte alltid på silverfat (på våra middagar håller vi käften). Fantastiskt, jag har fått en syndabock för mina tillkortakommanden, och för alla andras också för den delen. Det här är även en svensk sida av mig, att klaga och sedan go with the flow.

.

Sen då? Livet då? Livet och dess orättvisor, dess bekymmerskantade dagar och nätter och eviga nedtryckande sarkasmer? Livet, om ovan skrivna text gett sken av något annat, går bra. Jag mår bra. Jag klättrar uppför berg och faller sedan ner med en snowboard fastklämd på mina breda plattfotade fötter. Jag mår bra, därför att jag lever, för varje andetag jag tar mår jag bra, inte för att en man ger mig uppmärksamhet eller för att jag har vunnit på medicinlotteriet utan därför att jag lever. Varje stund, varje minut, jag känner mig levande. Och det mina vänner må ändå ses som en deviation från mitt sterotypiska-jag.

Eat, pray, love.

Eat I do, way too good and far too much. Pray; rarely if at all. Love – well, I’m trying.

Och så bir det så där igen. Man känner sig dum och värdelös, och det finns inget man kan göra för man är just dum och värdelös…

Julklappstips # 1

« Newer Posts - Older Posts »

Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu