I veckan kommer jag få ett brev hemskickat till min adress i skogen, där det står huruvida jag kommit vidare på särskilda urvalet på KI. Just i detta läge känns det lite som att det inte skulle spela så stor roll, jag har fler alternativ och har förlikat mig med tanken på att resultatet är negativt. Efter min hjärndöd skrivning den 16 april kände jag mig så uppgiven att jag först inte tänkte sitta kvar på den sista delen om min levnadsbeskrivning. Men nu med lite tidsperspektiv har jag glömt den där hopplösa känslan och hoppas ändå lite svagt, tänk om…
Tänk om jag är Fru Fortunas gunstling och gissade rätt på samtliga frågor?
.
Kära Hoppet,
jag har hört att du är det sista som överger människan. Men för mig tycks du vara en samvetslös frestare som ler förrädiskt och när jag kommer tillräckligt nära för att beskåda ditt leende spottar du mig rakt i ansiktet. Det är inte ok.
Kan vi åtminstone prata om det?