Det är inte långt kvar nu till jag tar min första tugga av framtiden. Om nätterna drömmer jag ganska ofta nu om att uppleva den där perfekta vågen eller se mitt livs första känguru. På dagarna, emellertid, läser jag godtyckliga tips om högskoleporvet och rabblar mantra av matematiskaformler som kan vara bra att komma ihåg inför lördag. Appropå högskoleprovet, jag ska nu skriva det för fjärde gången. Denna gång har jag en mer realistisk inställning och hoppas på att höja mig med 2 poäng på varje del, huruvida så blir utfallet återstår att se.
2010.10.13
Okt 18th, 2010 by Madeleine
Truth of today
Okt 13th, 2010 by Madeleine
In retracing your steps, beware of past dangers who could yet be lurking around. You may have learnt from your experience, but so have they…
Okt 5th, 2010 by Madeleine
Apropå det där med höst, fallna löv och slentrian i vardagen. Jag åker till Australien, bor i kollektiv, är glad utan förhinder med vänner, drömmar och framtidsförhoppningar och just så, så ter sig alla vardaliga problem (som jag ämnar att skriva ett inlägg om någon gång när förbittringen gör sig påmind) som väldigt små.
Australien 2 november
Sep 5th, 2010 by Madeleine
brb
Absence en vacances
Jun 26th, 2010 by Madeleine
Nu är det snart nästan en månad sedan jag tog time-out från livet. Jag har i fri anda tågluffat genom Europa och har ändrat syn gällande det mesta åtskilliga gånger. Det har även fallit mig att sedan jag begav mig ut på min resa har välmående blivit något jag kan relatera till och jag vill inte längre dagligen skjuta mig i huvudet, inte andra heller för den delen…
Great success!
Meningen med livet
Maj 21st, 2010 by Madeleine
To make as many good friends as possible!
Såhär skulle min maj-prioriterinsglista ha sett utan självdisciplin
1. Planera Interrail/Leva livet/Träffa vänner
2. Titta på serier
3.Äta mat
4. Sova
5. Träna
6. Prata i telefon
7. Planera livet
8. Slå i svenska ordlistan
9. Skolan
Såhär ser den ut
1. Skolan (7 dagar kvar!)
Apr 22nd, 2010 by Madeleine
Jag saknar jibs. Alltid någon att förlita sig på och någon att tro på.
Arrogans och högmod knäcker mig totalt och i en konstant ström hinner jag inte resa mig. Jag förstår heller inte värdet i att understryka/påpeka sina medmänniskors otillräcklighet och självklart belysa sin egen förträfflighet inlindad i skrävlande fraser. Jag blir så uppgiven och traskar hemåt hatandes mig själv och männskligheten, men framförallt den glupska mun som äter upp allt hopp om den goda människan. Fy fan.
Single ladies devastation
Apr 14th, 2010 by Madeleine
Alla har vi någon gång haft ett moment like this…
Jag dör på mig själv.
Apr 10th, 2010 by Madeleine
.